10 februari 2012

Som en del i Bajen Fans arbete med att skapa direktkommunikation med olika instanser och personer i syfte att förmedla och erhålla synpunkter hade representanter från BFs styrelse ett möte med supporterpolisen i höstas. Rapporten från mötet har dragit ur på tiden men kommer nu, dels i denna långa version, och dels i en sammanfattning. Tiden och längden har att göra med att vi i dessa tider tycker det är extra viktigt kombinerat med att många supportrar inte vet så mycket om detta, och vi därför ville att det skulle bli utförligt.

Vi i Bajen Fans styrelse bedriver ett aktiv arbete på många plan. Detta medför att vi ibland blir släpande i rapporteringen av det vi gör, däremot försöker vi att i alla fall se till så det blir gjort, i synnerhet i frågor där det är viktigt att vår stora medlemsskara har en klar bild av hur vi resonerar och vad vi gör. Ett möte med supporterpolisen på senhösten är ett sådant exempel men som vi nu redogör för. Vi ville också låta tiden gå en bit så att vår redogörelse inte blev skriven i affekt, vi ville få in mer underlag till uppfattningen och vi ville att den skulle bli ordentlig. Vi gör det också med anledning av att vi ser med oro på händelseutvecklingen där polisen flyttar fram positioner på ett oroväckande sätt och med en populistisk och inte särskilt djupgående argumentation om att det handlar om säkerhet och minskande av våldet. konsekvensen riskerar att bli den motsatta eller att den supporterkultur som i sig bidrar till så mycket mervärde och extra folk på matcherna än själva sporten, tynar bort. Samtidigt så spelar denna samma polis en stor roll i vår klubbs framtida ekonomi, varför vad de förmedlar till oss blir extra viktigt att belysa. Det har också aktualiserats extra efter det senaste hockeyderbyt, även om vi inte har hela bilden kring vad som hände där så kan vi konstantera att det finns många negativa åsikter om polisens tillvägagångssätt. Vi finner det extra intressant mot bakgrund av det möte vi hade. Där kände vi nämligen en oroväckande och ologisk framtid i metodval komma.

Torsdagen den 17 november hade representanter från Bajen Fans styrelse ett möte med personer på supporterpolisen, den enheten på polismyndigheten i Stockholms län som arbetar konsekvent och på heltid med brott som begås i supporterkulturen. Främsta anledningen till mötet var för att det sker i enlighet med vårt arbete att skapa direktkommunikation med olika instanser och personer för att förmedla och erhålla synpunkter.  För det andra, eftersom vi såg ett behov av det i och med att vi under halvåret haft kommunikationsstopp med polisen när det gällt dialog kring deras planering inför och efter matcher. Vi vill hitta forum för att få förståelse för synsätt och för att se hur det går att samverka, så även med polis.

Bakgrund:

Anledningen till vår inställning om dialog, som inneburit att inte föra en kontinuerlig matchdialog inför och efter matcher med supporterpolisen, är från en reaktion i samband med att polisledningen i Stockholms län på ett nedsättande och icke-kommunikativt sätt gick i strid mot den diskussion som dittills funnits med klubbarna gällande supporterfrågor. Som samordnare för supporterfrågor hade Isabell Thorén tillsats, och hon och den medföljande strategin lyckades vad vi fått uppfattning om reta gallfeber på klubben med vad som ansågs vara ett världsfrånvarande synsätt och märkligt kommunicerande. Även i polisleden växte missnöjet med den egna ledningen. Carin Götblad kom under ungefär samma period som detta inleddes med förslag, framförda på DN Debatt, som både vi och Hammarby Fotboll ansåg gick över alla gränser, för supportrars rättigheter som medborgare, som publik på matcher och för klubbens arrangemang. Det kändes för oss som politik och maktpopulism snarare än polisarbete.

Närvarande

På plats var tre stycken av de supporterpoliser som jobbar ”på gatan”, en tillfällig gruppchef, en utredare och en framtida gruppchef, som nu verkar vara gruppchef. Från Bajen Fans var sex personer från styrelsen närvarande.

Mötets innehåll

Vi måste vara tydliga med att vi blev besvikna över innehållet. På flera sätt. Ofta brukar möten där man har till syfte att skapa direktkommunikation leda till att det blir över förväntan, även om man inte är överens i frågor. Det här blev avvikande från det mönstret, vilket gör att denna rapport måste förmedla mycket av varför, eftersom vi ser supporterfrågan och polisens roll i förhållande till supportrar och klubbar extremt viktig.

Polisen förmedlade sina strategier

Den tillfällige gruppchefen gav information om en ny, mer offensiv linje, en sorts noll-tolerans. Här blev det i vår mening många klyschor, som till exempel att ”det ska vara lätt att vara supporter och svårt att vara huligan”, en kategorisering som förmedlar ett sorts synsätt som kan låta enkelt och klokt men som alla med erfarenhet i supporterkultur vet kanske inte alltid skickar så bra signaler, inte leder till konstruktiva samtal med supportrar som har olika bakgrund, eller tyder på ett pragmatiskt arbetssätt.

Den offensiva linjen framfördes som att den består av hårdare tag när det gäller lagförande av brott, parallellt med det mjukare ordet ”samverkan”. Som exempel framfördes att en bengalbränning i en marsch på stan förut inte alltid lagfördes, men att den nu gör det. Som exempel på samverkan informerades det om kommunikation som skett med klubbarna under ledning av samordnaren Isabell Thorén. I princip kändes detta handla om att det inte längre skall ses mellan fingrarna heller när det gäller mindre förseelser.  I något självgoda ordalag poängterades att de strategier som beslutas om och genomförs i Stockholm är sådant som följs i resten av Sverige, så då visste vi det och såg framför oss den trevlige konstapeln i Degerfors förvandlas till dessa robotar i Stockholm som nu plötsligt kommunicerar kring supporterproblem.

Det ska också tilläggas att dagordningen redan här hade frångåtts och det därmed blev så att deras/hans/vems? strategi gick före förmedlingen av våra ståndpunkter. Måhända inte med flit, men med tanke på innehållet och den information vi fått om hur polisen skött mycket av kommunikationen med klubbarna i de större frågorna så fanns det anledning att fundera och notera en sådan vad som kan tyckas vara en obetydlig detalj.

BF förmedlar styrelsens synpunkter och strategier

När vi sedan tog ett hopp tillbaka på dagordningen så var det dags för oss att förmedla hur vi ser på supporterfrågor, bland annat regler och lagar, dess kopplingar till varandra, till den aktiva och engagerande supporterkulturen, och hur det ibland kan ses en röd tråd i vad som föreslås kring problemlösningen - en grund där argumentet baseras på ekonomiska intressen, politiska poäng, förenklad och stundtals överdriven syn på problemet och därmed till synes lättare leder till ruckande på individers grundläggande rättigheter. Vi var tydliga med att vi inte ifrågasätter synen på lagbrott i grunden och att vi givetvis inte är emot att brott lagförs. Det vi delvis vänder oss mothandlar om åtgärderna som funnits(och inte funnits), de eventuella framtida ännu värre åtgärderna, och supporterpolisens roll i detta – mycket mot bakgrund av hur inkonsekvent och splittrat det varit.

Vi var tydliga med att det inte handlar om ett försvar av det som uppenbart förstör matcher, det som drabbar vanliga supportrar och även tredje part, en misstanke som ofta kan komma mot supportrar då kritik av förbundets myndigheters repression ges. På mötet lyftes fram, vilket tillstyrktes av en av supporterpoliserna som jobbar på gatan, de initiativ vi tagit för att supportrar ska ta eget ansvar och höja lägstanivån, den nivå som ofta drabbar tredje part. Marschvakter vid supportermarscher är ett sådant exempel.  

Vi förmedlade den bild vi tycker är tydlig, att polisen i sitt supporterarbete har gått förlorande ur arbetet med supporterproblematiken, vilket främst kan ses i hur det tvingats fram den rådande lagstiftningen och med förslag på mer, och det mot bakgrund av hur polisarbetet sett ut under åren som gått. Analysen till varför verktygen ansetts behövts bli så hårda, lyfter sällan fram polisens roll och ansvar, och döljs i nöjda kommentarer om de nya verktygen och dess goda statistiska resultat. Vi lyfte bland annat fram den inkonsekvens som funnits i strategier med supportermassor, däribland en brist på reell och konsekvent dialog och attitydsstrategi på högriskmatcher.  Vi menar alltså, och framförde, att polisen inte ens gjort ett riktigt och konsekvent försök till att upprätta en struktur med trevligare attityd och riktig dialog på gatan bland massorna på högriskmatcherna, och sen på detta möte står och talar om en offensiv och nolltolerans och att den ska ha gjorts kombinerat med en ”dialog” och ”samverkan” som vi vet inte varit särskilt bra.

Vi poängterade hur vi ser oss som i direkt motsatsförhållande gentemot den syn på problemlösning och mål som deras högste chef Carin Götblad förmedlat i form av det engelska exemplet, ett exempel som för övrigt kritiserats av olika människorättsorganisationer.

Vi kritiserade polisledningens inblandning i åtgärder för att lösa supporterproblematiken, där man aktivt och i de största medierna blandar sig i inte bara politiska frågor utan även saker som för klubbarna regleras i arrangörsrätten och inte enligt nuvarande system är en fråga för polisen att blanda sig i.

Frågor och diskussion

Efter att båda parter förmedlat sina strategier så började ett mer öppet kommunicerande, främst i form av frågor från vår sida. Och med anledning av öppningen så blev det resterande tid mestadels en tillställning där vi ifrågasatte deras synsätt, på sig själva såväl som på dialog, deras felaktiga förmedling av information och i slutet på mötet allt mer även om hur de kommunicerat på själva mötet. Det är i princip omöjligt att få med allt från mötet men här är en sammanfattning av uppfattningarna vi fick och också framförde:

- Vi fick en uppfattning av att det relaterat till strategier fanns generaliseringar och kategoriseringar i synen på supporter – huligan, som var förenklade och därmed spär på oron över hur man ser på problemlösning. Det spelar då ingen roll om enskilda poliser förmedlar mer nyanserade åsikter, för det vet vi givetvis finns och också förmedlas av den del av supporterpolis som är på gatan.

- Vi uppfattade en förskönande, för att inte säga felaktig bild av kommunikationen som skett med klubbarna under ledning av Isabell Thorén. Den information vi erhållit handlar om ett stort missnöje från klubbarna om hur det gått till, och då pratar vi om uppfattningar från personer ända upp till styrelsenivå. Att det från supporterpolisens sida då förmedlades att detta skett på ett konstruktivt sätt, blev extra irriterande då det här var information som varvades med förmedlandet om de nya hårdare tagen som börjat ske kombinerat med denna ”kommunikation”. Vi fick alltså bilden av att ”vi tar hårdare tag, men vi gör det kombinerat med bra samverkan”. Och det blev alltså vad vi anser vara en felaktig bild och därmed ett starkt frågetecken kring de hårdare tagen, eftersom vi också som tidigare skrivits anser att ordentligt och konsekvent förebyggande arbete inte ens gjorts tidigare. Tilläggas ska att samverkan/dialog med såväl oss som Black Army i det närmaste varit obefintlig och att både BA och Järnkaminerna är kritiska till hur kommunikationen sker. Vi har gällande BA och JK för övrigt i efterhand fått en uppfattning om att deras syn på deras möte med supporterpolisen skiljer sig ordentligt mot för hur supporterpolisens syn på deras möte varit. Det kan ju i många fall handla om att vi supportrar också hamnar på onyanserad kant, men utifrån vad vi upplevde på detta möte och hur utvecklingen skett sedan dess så har vi i alla fall en tydlig bild att supporterpolisens bild av möten bör ses på med kritiska ögon.

- Vi fick en uppfattning om att det var svårt att ta till sig våra åsikter och acceptera att vi hade dessa åsikter, utan till exempel istället svarade som att det var lagförande av det grundläggande lagbrottet som vi ifrågasatte, vilket vi inte gjorde.

- Vi fick en uppfattning om att man resonerade motsägelsefullt och stod för en sak när det passade in, men frångick detta när det inte passade in. Å ena sidan så hänvisades till politikers beslut och att polis inte har med det att göra, å andra sidan blev det då tyst när vi lyfte fram att just den högste chefen Carin Götblad agerad politiskt med åtgärdsförslag relaterade till lagar och klubbarnas arrangemangsregler, inför miljoner människor och därmed, agerandes politiskt och populistiskt.

- Relaterat till det motsägelsefulla fick vi också en uppfattning att synen på deras egna funktion medvetet eller omedvetet var delvis felaktig.  Å ena sidan var det framlyftande av dialogpolisen som gott exempel från demonstrationsvärlden, å andra sidan uppläsande av någon sorts offensiv med noll tolerans när det gäller supportrar. Det försöktes då göras till att supporterpolisen motsvarade den dialogpolis som finns på demonstrationer. Det är felaktigt på flera sätt, framförallt eftersom supporterpolisen i de allra flesta fall på högriskmatcher försvinner från de vanliga supportrarna, vilket inte en dialogpolis gör med de vanliga demonstranterna. Då vi la fram det argumentet, kombinerat med att det aldrig varit någon konsekvent aktiv och trevlig dialog på högriskmatcher, fick vi istället svaret att man ska komma ihåg att varje polis tydligt informeras att de har en dialogfunktion. Vår undran blev då varför ens ta upp dialogpolisen som exempel, för med den argumentationen så skulle initiativet med dialogpolis på demonstration inte ha behövts.  Svaren blev ofta osäkra. Här fick vi alltså en uppfattning att man inte ens hade en verklighetsförankrad bild av sig själva. Förmodligen fungerar denna retorik och information på många möten med icke insatta personer, och då kan de också enklare få medhåll och senare vidareförmedla det som möten med förståelse.

Det är ett faktum, att många poliser och många polisinsatser varit överdrivet aggressiva, och då också i många fall gjort att många som oftast är vanliga supportrar, kliver över en gräns i sin frustration. Skapat ”huliganer” av vanliga supportrar och därmed suddat ut de gränser som de förmedlade som så tydliga och åtgärdandes med noll tolerans. Det här är redovisning på detaljnivå från mötet, men inte desto mindre viktigt i vår mening och så har pågick samtalet ofta och vår frustration växte.

- Vi lyfte fram vår uppfattning om den rättsosäkra aspekten kring lagen om tillträdesförbudet och förfarandena kring den, och denna uppfattning förstärktes av mötet. Det togs bland upp hur liten del detta utgör för en åklagare, att dennes kompetens kring området är liten, och att supporterpolisen därmed fyller en stor funktion i utbildande av åklagarna om detta. Vi fick klart för oss vilken makt supporterpolisen har i dessa frågor. Vettigt kanske de kan tycka, stort frågetecken kände vi, och ännu större av mötet. Detta stärkte vårt frågetecken om lagstiftningen och de ovan beskrivna uppfattningarna om supporterpolisens kommunikation på mötet, där vi uppfattade inkompetens och felaktigheter, gjorde effekten än mer negativ.

Avslutande kommentarer:

I svårigheten att ge alla olika aspekter på detta mötet kan vi sammanfatta vår uppfattning från diskussionen med att det blev virrigt, motsägelsefullt, splittrat, delvis stötande kommunicerat och för framtiden oroväckande. Vi fick en känsla av att supporterenheten förvandlats till ett populistiskt slagträ där förverkligande av polistoppars prestigespel och jakt på statistik går före att fullfölja en långsiktig strategi där det förebyggande arbetet och riktig respekt för supporterkulturens aktiva delar är centralt. Att ett arbete som byggts upp under en längre tid på kort tid har tillintetgjorts. Vi beklagar att detta blev uppfattning då vi vet de nyanserade och respektfyllda poliser som finns där, som vi inte heller alltid tycker samma som men i alla fall respekterar. För det är viktigt att poängtera, att det här inte handlar om att vi inte accepterar att det finns olika syn och att de jobbar för en sak som vi ibland tycker är överdriven. I grunden jobbar vi för samma sak, tror vi iaf, trygga matcher fyllda med liv och känslor.

Resultatet blev att vårt förtroende för kompetensen, kommunikationen och inriktningen hos supporterpolisen som sammanhängande avdelning försvagades och vi ser en oro när det gäller dess deltagande, inte bara i avstängningsfrågor utan även i dialogfrågor och diskussioner kring och om polisfakturorna. Vi ska dock passa oss för att dra för många för stora slutsatser om hur det blir för framtiden då vi inte har helt klart bild kring de olika instansernas olika roller och tanken med supporterpolisen.

Vi känner oro för att vårt egna arbete med att höja lägstanivån genom fokus på produktivt och konstruktivt arbete framåt ska falla i skugga, vilket den riskerar att göra om exempelvis en bengalisk eld i en marsch är framtidens definition av huliganism och åtgärder på det är på slagträts agenda. Då är risken att även våra egna initiativ och allmänna arbete förlorar kraft, något vi i längden genom dess påverkan på den aktiva supporterkulturen också påverkar vår klubb och ju fler klubbar desto mer på hela produkten svensk fotboll.

Vi ska samtidigt poängtera att det trots bitvis hätsk stämning från oss fanns en respekt för oss genom hela samtalet och det i vanlig ordning från supporterpoliserna på gatan förmedlades en nyanserad och kompetent bild. Men just av den senare anledningen så blir det än viktigare att förmedla helhetsbilden och hur en känsla som väcktes bland oss var hur enheten kan komma att fungera som ett verktyg för inte bara politiska beslut utan även för en polisledning som trycker på i politiska processer, och vill plocka poäng bland politiker, media, andra toppar inom polismyndigheten. Det är viktigt att ha med sig när den enskilde polismannen ger en nyanserad bild, samtidigt som ändå enheten i nuläget av oss börjat uppfattas som ett populistiskt och statistikletande slagträ.

Det kan kanske undras varför en rapport går in på sådana detaljer om hur mötet utformades. Men med bakgrund av den oro många känner kring framtiden och hur polisens roll i förhållande till klubbarna och supportrarna ser ut i tider när klubbarnas behov av poliser och därmed kostnader ska sättas, så är vi övertygade att det är viktigt att vi förmedlar hur vi upplever kommunikationens form och innehållet i vad som sägs. Vi vet också att väldigt många är oroliga för vart denna utveckling kommer stanna, är det vid den engelska modellen där vår levande supporterkultur inte bara riskerar att utarmas utan även ställer det demokratiska rättssystemet på kant?

Vi lever i en tid när arbetet med supporterproblem kan göras utifrån en retorik och proportionalitetsprincip som nog inte skulle vara möjlig i många andra problemområden. När Björn Eriksson, ny nationell samordnare för motverkande av idrottsrelaterad brottslighet, i SVT uttalar sig om ”huliganer” som ”löss”, så ger det oss kalla kårar. Det handlar alltså om en person med stort inflytande i lagförslag ser på människor i problematiken som löss och kombinerat med upplevelsen på mötet med de kategoriseringar och förmedlingar som skedde där så skapas ett obehag om vad framtidens jakt på ”löss” kommer innebära från supporterpolisens sida och vad som definieras in i det. Därför vill vi ge vår bild av detta på ett noggrant sätt.


Hur går vi vidare:

Vi vill inte sitta och finnas i samtal för att man ska kunna säga att det finns en samverkan med oss, samtidigt som man förutom att inte kunna stå för konkret dialog i samband med match finns med i oproportionerligt offensiv maktutövning och statistikproduktion med vad som tycks vara chefer i en ordentligt hierarkisk struktur som pådrivande. Vi vill inte finnas med i dialog där man å ena sidan säger sig bara vara utförare av politiska beslut, samtidigt som man ibland agerar som en propagandainstans för politiska beslut, där vi senare sitter med nya gruppchefer som placeras som verktyg under dessa utspel. För då förstår vi inte varför vi ska samverka ens med den nivå som finns på gatan. Vi tror inte supporterpolisen i deras förändrade roll längre kan frånslå sig sin del i ett större ansvar och istället än mer måste inse att vi supportrar ofta ser polisen och deras arbete på matcherna som en enhet. 

Vi vill heller inte ställa oss utanför och ser det här mötet som ett bevis på vikten av att faktiskt ha denna sorts möten. Vi vet att Hammarby nu befinner sig i en ganska lugn period. Förutom att det kan tillskrivas personer inom sektionerna som jobbat förebyggande på ett konkret och konsekvent sätt så handlar det givetvis väldigt mycket om att vi nu möter Värnamo och Jönköpings södra och inte AIK och IFK Göteborg. När det ändras så vet vi att vi, om polisen jobbar som nu, står inför samma problem och därmed stor misstro kring polisen och kostnader för klubbarna, och självklart även den aktiva läktarkulturen i sig.  Därför är också vår kontakt med och erfarenhetsutbyte med Aiks och Djurgårdens supportrar i dessa frågor viktiga.

Vi jobbar vidare, med ”löss”, ”huliganer”, ”supportrar” – för det vi tror på, en konstruktiv och produktiv utveckling där inte lösningar bara behöver vara hårdare tag. Bilden av att polisen till stor del har gått förlorande ur supporterarbetet, vilket vi ser konsekvenserna av nu, drabbandes både klubbar och supportrar, blev med detta ännu starkare. Men det är också en bild av att själva supporterpolisen ändå är en enhet som absolut vill ha dialog, något vi vet sen tidigare. Problemet vi ser är dess roll i ett större sammanhang och det splittrade intryck som deras sammansättning gav uttryck för.

Hur vi exakt går vidare kan vi inte på rak hand säga, men ett klart budskap som vi känner bör riktas till polisen är: GÖR OM. Den robotliknande kommunikation och oproportionerliga metod som vi anser nu används, senast i samband med derbymatcherna på Globen, kommer aldrig kunna ske parallellt med en trovärdig dialog.

Vi hoppas att den bild vi till stor del fått av supporterpolisen som ett statistikletande och populistiskt slagträ kombinerat med en dålig dialog och förvirring kring deras egen funktion, inte fortsätter. Det här är de som vi verkligen vill ha ett förtroende för i och med att vi vet att det är där, på flera håll, som den mesta kompetensen på myndigheten finns. Vi funderar vidare på hur vi ska förhålla oss men befinner oss tills vidare i ett kommunikationsstopp som tidigare. Vi har framfört önskemål om hur vi tror dialogen kan komma att förbättras, även om vi nu tror att det inte lär bli fruktsamt förrän man tagit ett steg tillbaka och även vågar kommunicera ut det tydligt.

Vi tycker det var tråkigt att stämningen på mötet blev så hetsk och vet om att vi inte alltid höll oss på bra mötesnivå. Men vi vill att närvarande poliser tänker till en extra gång om vad som kan vara anledning till det och se till den egna kommunikationen och att man som poliser kanske antingen inte ser, eller väljer att inte se, dess karaktär och vad den framkallar.

Vi vill dock poängtera att vi fortsatt finns för att diskutera på denna nivå och inte stänger dörren där.

Bajen Fans Styrelse